De första inläggen här består av mina "dagboksanteckningar" som jag gjorde innan jag bestämde mig för att göra en blogg om detta.
Dag 1 4/1
Operationsdagen! Äntligen, har fått tiden flyttad flera gånger så jag har haft gott om tid att förbereda mig.
Började dagen med ännu en “dubbeldusch” (tog två sådana kvällen innan). Var på fastande mage sedan midnatt men fick dricka kaffe eller liknande fram till 8:00.
Hade tid 10, fick vänta i receptionen till kvart över och sen in till dagavdelningen, fick sitta i ett litet utrymme med en sköterska som kollade sånt som allergier etc. och så fick jag ett sånt där plastband runt handen.
Sen fick jag byta till sjukhusrock och strumpor och kunde låsa in mina saker i ett klädskåp.
Efter det blev jag hänvisad en säng/brits i det öppna rummet som var tomt på patienter. Det fanns tygförhängen att dra för runt sängarna men gjordes inte förrän senare när vi var flera på rummet.
Sen låg jag där och väntade……läste en tidning,väntade, var nervös. Fick ca 6-7 tabletter vid 11.30. Lugnande, smärtstillande (morfin) samt nåt mot illamående.Fick också ett dropp i armen.
Sen fick jag vänta o vänta…
Den trevliga ortopeden kom förbi och informerade lite samt ritade en pil på foten.
Senare kom också narkosläkaren och hälsade och informerade, också trevlig. Över huvud taget tycker jag att bemötandet på Frölunda specialistsjukhus var superbra och att läkare och sköterskor tog sig tid att förklara saker.
Ca 12.45 blev jag rullad till hissen o ner på op-plan 4. Var en narkossköterska där som tog hand om mig (hon skulle också visa sig vara en pärla). Fick lite “snurr” i droppet efter en stund och sen satte narkosläkaren några bedövningssprutor runt ankeln. Hon hade sagt att folk sa att det kändes som jordgetingstick men det var inte farligt alls, sved till lite bara. En baggis. Fick vänta där i “förrummet” rätt länge, narkossköterskan var med hela tiden.
Sen blev jag inrullad på opsalen, var 2 andra sköterskor där. Fick flytta över till en annan bår, fick varmt täcke runt mig (vilken service!) och lägga ut vä arm på en platta, hö arm fick blodtrycksmanschett. Det togs automatiskt var 5:e minut. Hade också en klämma runt ett finger som mätte syrsättningen. Några ggr under op fick jag syrgas tror jag, fick i alla fall nåt vid näsborrarna. Nåväl, innan ortopeden kom hade sköterskan satt en slags manschett runt benet också för att blockera blodet och foten fick ligga som i ett litet gummiställ. Var ganska nervös eftersom jag hela tiden kände min fot. Men de sa att det gör man, man känner beröring men inte smärta och så nöp ngn lite runt foten för att bevisa detta. Jag fick blev erbjuden hörlurar o antingen cd eller radio, hade p3 på låg volym.
OP satte igång 13.30. Kände beröring men inte smärta. Fick lite extra snurr i droppet då och då eftersom narkossköterskan märkte på blodtrycket när jag blev nervös. Hörde när det sågades och mejslades men det var inte obehagligt. Det var ett skynke framför fötterna så jag såg ju inte vad de gjorde och det hade jag ingen lust till heller.
Så småningom blev jag lugnare och pratade med narkossköterskan om allt möjligt …kommer inte riktigt ihåg vad. Hon höll mig i handen,vilket kändes lugnande o bra. Var alltså ganska lugn efter kanske halva tiden, var lite dåsig emellanåt. Klart 14.20, tog 50 min och behövdes inte göras det där extra ifall rotationen inte hade gått tillbaka som ortopeden hade nämnt.
Rullades ner på dagrummet, fick mackor och kaffe och skulle ligga still i 2 timmar. En röntgen gjordes för att kolla att allt var ok. Sen provades en specialsko ut plus kryckor. Kryckor med isbroddar! Både narkosläkaren och ortopeden kom förbi för att kolla läget samt informera. Bl.a om att bedövningen nog skulle sluta verka framåt 19-tiden. Blir sjukskriven 10 (!) veckor. Lämnade avd ca 17 med smärtstillande medicin för ett par dagar. (2 st Pamol var 6:e timma samt Oxycontin var 12:e.) Tog de första vid 18.30, hade inte känt nåt då men ville ta i god tid eftersom jag oroade mig för smärtan.
Tack och lov kom den aldrig.
Dag 2 5/1
Var vaken flera gånger under natten, kanske pga oro för jag hade i alla fall inte ett dugg ont.
Man känner sig klumpig med kryckor, allt blir extra besvärligt, går ju inte att bära nåt i händerna och så känner jag mig lite ostadig (ovana eller morfinet?). Tur att man är hyfsat i form och inte väger så mycket, skulle vara så mycket jobbigare om man var överviktig t.e.x.
Blev uppringd av en sköterska från Frölunda som undrade om det smärtstillande fungerade bra. Och det gör det ju. Kände mig lite dåsig o go emellanåt men var ändå uppe till midnatt.
Dag 3 6/1
Hade satt alarmet på 03.00 för att ta tabletterna (pamol + oxyc) men vaknade innan det ringde, vid 2, och då tog jag dem. Inget ont. Sov till 10.30.
Tog pamol halv tolv (då hade jag väntat 3 tim extra) för då tyckte jag att det började sticka lite i såret annars lugnt o smärtfritt.
Allt känns ok….beror det på morfinet?????
Skulle fyllt på med sista oxycontintabletten halv 3 på dagen men gjorde inte det, vill “dra ut” på det så länge det går och nu 19:45 känner jag fortfarande inget speciellt. Det har också gått över 8 tim sen senaste Pamolet.
Senare:
23:30 tog jag de sista 2 Pamoltabl. och sista oxycontinet. Fortfarande inte ont men vill inte riskera att vakna mitt i natten med smärtor. (Klarade mig alltså utan Pamol i 12 och utan Oxycontin i 21 timmar utan att känna nåt).
Dag 4 7/1
Fortfarande smärtfritt, tack och lov. Sovit bra, bara vaknat till kort en stund. Går nu över till Tradil , tar den första 9.30, man ska helst hålla sig till 2 om dygnet (högst 3), ev, kombinerat med Alvedon.
Duschar sittandes på en pall och med den plastinpackade foten på en annan pall som står utanför duschutrymmet. Funkar bra.
Ser på tv, surfar….. Sitter då med foten i högläge. Vågar sätta ner foten lite grann när jag går, gör inte ont. Klarar mig alltså utan tillägg av Alvedon.
Tar en Tradil 21.30.
Dag 5 8/1
Sov bra hela natten. Kan nu sätta ner foten lite mer när jag går och står, känns som om den “klarar” det. Det har ju inte gjort ont på hela tiden men jag har ändå varit försiktig. Tänker på att sätta ner hela foten som ortopeden sa så att man inte bara använder hälen eller utsidan av foten.
Använder skinnhandskar när jag hoppar på kryckorna för det gör ont i händerna trots att jag inte går så mycket. Har också lite ont plus ett blåmärke på insidan av höger handled vilket jag antar är för att jag liksom lutar hela min tyngd där mot kryckan rätt ofta när jag står och fixar med nåt.
Man kan ju inte bära något i händerna när man går med kryckor, så här löser jag det (kanske ska berätta att jag bor själv förresten):
Jag bär saker mellan köket och soffan i en kasse som jag har över axeln. Ska jag bara ha t.ex. mobilen med mig till ett annat rum så kör jag ner den i byxlinningen. Mjukbyxorna (som jag hasar omkring i) borde haft fickor, det hade underlättat lite.
I köket (som är litet) kan jag flytta sakerna från diskbänken till arbetsbänken, sen hoppa fram ett steg med kryckorna, sträcka mig efter sakerna och flytta fram dem till köksbordet. Tar lite tid men det har jag ju gott om.
Vid fönstret i köket har jag en sån där högre köksstol, skönt att sätta sig ner där o vila ibland när jag fixar kaffe eller värmer mat. Jag blir fort trött i högerbenet av att stå. Jag är glad över att jag har förberett så mycket, att det finns massa mat i frysen t.ex. En termosmugg som jag köpte innan operationen har jag också en himla nytta av. Häller kaffet i den och sen kan jag ha den i min lilla kasse när jag hoppar in till soffan. Tyvärr är den inte helt tät (Biltema!) så första gången rann det ut kaffe på mattan eftersom jag slängde omkring med kassen.
Börjar känna mig otålig och längtar efter att röra hela kroppen och att kunna ta i lite. Och då är jag ju ingen motionsfantast precis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar