Nya skor!

Jag tog mig äntligen till en specialbutik ("Bekväma skor" i Göteborg) för ett tag sedan. Jag hittade inga "finskor" som passade men de här båda paren var sköna. .
De blå provgick jag utan sockar hemma och eftersom sömmarna skavde lite när man var barfota så lämnade jag tillbaka dem. Nu vill jag gärna hitta ett par nättare skor också!
(Jag köpte även inlägg).

Fabrikat: Merrell

Fabrikat: Skechers

4 månader efter operation

Nu är det dags för en uppdatering!

Så här ser foten ut idag:

Ärret syns fortfarande

Det är alltså den vänstra foten som är opererad. Den högra tänker jag ta nån gång i framtiden eftersom jag har besvär med den med.

Det har inte blivit så mycket av med “knip och spret-övningarna” men det är ändå skillnad i förmåga mot tidigare, tycker jag.

Att gå nerför trappor är inget problem längre och oftast tänker jag inte på att foten är opererad men när det plötsligt blev sommarvarmt för ett par veckor sedan märkte jag tydligare att allt inte är helt läkt ännu. Inga av de tunnare skor jag har är speciellt sköna för den opererade foten och än har jag inte hunnit köpa nya. Om jag går/står mycket under flera dagar i rad så får jag ganska ont. Värken kan komma på lite olika ställen: hålfoten, tårna, rakt under stortåleden eller på ovansidan av foten. Jag har provat en del nya skor men inga har känts riktigt bra så jag får fortsätta att leta. Att gå ut och “motionspromenera” eller jogga är absolut inte aktuellt ännu men jag hoppas att jag ska kunna det lagom till semestern.

Jag har fått information om att det kan ta upp till ett år innan hela läkningsprocessen är klar, fram till dess kan man ha värk eller svullnad vid ansträngning så det gäller att ha tålamod…..

12 veckor efter operation av hallux valgus

Dagsläget: det går bättre och bättre att jobba och att vara på benen hela dagarna. Kvällstid och helger försöker jag att ta det ganska lugnt och vila foten, annars blir det för påfrestande. Den är liiiite svullen ibland och då och då gör det lite ont.

Knipövningen. Nu ser man inte lika lätt framsteg från vecka till vecka men övning ger färdighet!

Stortån är fortfarande rejält stel, jag böjer den lite med hjälp av fingrarna ibland

Ingen större skillnad mellan vänster och höger fot nedan.

Ärret är rosalila, alltså pågår läkningen fortfarande. Jag har alltid "kirurgtejp" på det.

Jag kan gå nerför trappor nästan lika fort som vanligt, jag har småjoggat (!) under en 100 m-sträcka en gång eftersom jag hade bråttom.
Det är fortfarande bara vinterkängorna samt sandalerna som känns sköna på foten. (Jag tycker att det finns väldigt många snygga skor i butikerna i vår och längtar efter att köpa nya!).
Att köra bil känns också ok. Ibland i stadstrafik och när det är en massa rödljus så att jag måste hålla ner kopplingspedalen mycket så är det jobbigt. Som tur är har jag mest motorväg till min arbetsplats.

Jag var på återbesök hos sjukgymnasten idag som tyckte att allt såg bra ut. Hon sa dock att det var viktigt att fortsätta med det träningsprogram som jag fick vid första besöket, (jag har "slarvat" med det sen jag började jobba). Och så sa hon att det var riktigt, riktigt bra för foten att gå barfota i sand! (I framtiden borde alla fotopererade skickas på en rehabiliteringssolresa!).

10 veckor efter operation

                                        Vecka 9 fick min fot ha det så här trevligt!

Jag tillbringade sista sjukskrivningsveckan på Kanarieöarna. Det blev en hel del promenader till och från stranden och andra platser och otränad som jag var fick jag träningsvärk i benen de första dagarna men det blev bättre och bättre under veckan. Eftersom man är ute och går mer (bl.a. i sand) när det är fint väder och jag kunde ha mina bästa fotriktiga sandaler på mig så känner jag att det var jäkligt bra i “rehabiliteringssyfte” att jag kom iväg. Fast mest åkte jag för att få sol och värme så klart!

Nu har jag arbetat i 2 dagar och visst blir det mer påfrestande för foten då. Jag måste tvinga mig själv att sitta med den högt då och då under dagen, annars känns den öm och “trött”.
Jag kan fortfarande inte gå speciellt fort. Nerför trappor får jag gå med ett steg i taget med den opererade foten först, uppför kan jag gå som vanligt. Det är bara mina vinterkängor samt sandalerna som känns bekväma på foten, resten är för trånga och skaver mot ärret.

Så här ser det ut i dagsläget när jag kniper med tårna.

Stortån är fortfarande stel men övriga tår är ganska böjbara.

8 veckor efter operation

Nu har det allt gått framåt!
Som synes på bilden så kan jag knipa ganska bra med tårna nu. Jag gör övningarna som jag fick av sjukgymnasten minst 2 ggr/dag. Tänk om man märkte resultat av all träning så fort!

Svullnaden har lagt sig och jag kan gå ganska långa sträckor utan att det blir jobbigt för foten. Däremot blir jag fortfarande trött i ryggen och i det “friska” benet eftersom jag haltar lite p.g.a. att jag inte kan böja framfoten fullt ut ännu. Detta gör att jag inte heller kan gå fort (det är ju inte nödvändigt men jag har inte kunnat låta bli att prova). Min allmän-kondition är såååå dålig. Inte konstigt efter 8 veckor av nästan stillasittande liv. Värken som jag hade då och då tidigare har också hållit sig borta så allt känns riktigt bra förutom att jag behöver få tillbaka lite “ork” i kroppen.

7 veckor + 1 dag

Idag på förmiddagen var foten inte speciellt svullen så jag fick på mig min vanliga vinterkänga! Och då passade jag på att ta en lagom lång promenad i sakta mak. Så himla skönt att äntligen kunna gå med likadana skor på båda fötterna. Nu ikväll värker det lite i hålfoten men sånt får man stå ut med.

Dagens knipövning. Tycker inte att det syns på bilden men i verkligheten ser jag skillnad på knipförmågan jämfört med förra veckan.

7 veckor efter op

Här ser man svullnaden, framförallt på stortån. Det skrovliga på såret är överbliven hud. Och ja, jag fick använda all min vighet för att få till bilden.

Nu går det riktigt bra att gå omkring inomhus i sockar. De första dagarna utan stödsko kändes det konstigt men man vänjer sig fort. Jag kör det lilla träningsprogrammet 2 ggr om dagen och märker små, små framsteg. Jag kan fortfarande inte få på en vanlig sko p.g.a. svullnad så det är jobbigt att gå längre sträckor utomhus. Det är ju inte exakt samma höjd på min andra sko så gången blir mer haltande än nödvändigt och då blir man fort trött.
Lite smärtor har jag då och då, det hugger till som f-n inne i fotbenet ibland. Men på det stora hela taget tycker jag att det känns superbra!



6 veckor + 2 dagar Hallux valgus

Igår var jag alltså hos en sjukgymnast på Frölunda specialistsjukhus. Blev så glad när hon sa att foten såg väldigt fin ut, hon har sett en massa Halluxfötter i sitt yrke och är ju bra på att bedöma sånt. Jag blev också lugnad v.d.g. att det blödde lite från såret när jag tog bort tejpen - inget ovanligt alls. Det här med svullnad och mer värk nu var även det helt normalt. Det blir så när man börjar gå ordentligt på foten och belastar den mer.

Jag fick gå igenom det program som ska göras för att träna upp rörligheten, 9 olika övningar som var och en ska göras 2 x15 repetitioner och hela programmet ska göras två gånger om dagen. Så nu är det slut på slapparlivet! Man ska spreta med tårna, knipa med dem, balansera på ett ben, gå upp på tå m.m. Dessa övningar ska man hålla på med i minst 4 veckor. Jag ska helst inte använda stödskon längre eftersom jag ska försöka böja vid tådelen när jag går, fullt avstamp som det kallas. Hon tipsade också om att använda kirurgtejp längs med såret för då läker det bättre och blir ett snyggare ärr. Vi bokade in ett återbesök om 3 ½ vecka och så lämnade jag tillbaka kryckorna.

Efteråt passade jag på att gå runt i butikerna på Frölunda torg ett par timmar, shoppade en hel del. Men jag blev vansinnigt trött i högerbenet (det friska) och ryggen mot slutet, fick nästan släpa mig fram till busshållplatsen när jag skulle hem. Det är lätt att ta i för mycket nu när man går hyfsat bra!

Här försöker jag knipa med tårna - inget händer på vänsterfoten! Men om några veckor så...

6 veckor Hallux valgus

Idag var det dags att ta bort förbandet!
Foten såg väldigt läskig ut, den har ju inte sett dagsljus på 6 veckor, huden blir så klart konstig då. Efter lite ompyssling (tvätt, bort med massa död hud, insmörjning) ser det bättre ut. Det kom en droppe blod från såret när jag började ta bort kirurgtejpen så jag lät ett par tejpbitar sitta kvar. Foten är svullen, det syns tydligt på övriga tår. Det är inte så behagligt att gå omkring nu när den är “oskyddad”, det spänner och drar i skinnet.

Smal och fin fast svullen

Tidigare såg den ut ungefär som den högra, visst är det skillnad!

Över huvud taget så har jag haft lite mer ont i den när jag har gått omkring den senaste veckan jämfört med hur det kändes innan. Det beror väl helt enkelt på att jag har kört med “full belastning”. I morgon är jag inbokad hos en sjukgymnast och då antar jag att man får ett litet träningsprogram man ska köra för att få upp rörligheten i alla tåleder, nu känns de rätt omedgörliga och stela.

Dag 36 (5 veckor)

Så mycket enklare det är att gå ut nu när is och snö är så gott som borta

Nu har lite drygt halva sjukskrivningstiden gått och jag börjar inse att jag nog kommer att behöva vara hemma alla 10 v. som läkaren sjukskrev mig. Även om det går bra här hemma så är det en helt annan sak att arbeta heltid. Man springer omkring en hel del på jobbet, tempot är högt och ofta inträffar det saker som gör att man inte ens hinner ta en halvtimmes rast vid lunch. Det kommer inte att vara många stunder under en dag som jag får möjlighet att vila foten i högläge och än är den inte redo för ett liv ute i den “bistra verkligheten”.

Något som dock gick bra idag var att gå till torget och handla utan kryckor! Fast det tog lång tid eftersom jag går med kanske en fjärdedel av den normala hastigheten. Jag får ju ännu inte “göra avstamp” med foten och då blir det automatiskt snigelhastighet. Jag märker också att foten svullnar upp lite under förbandet när jag har varit ute och gått men bara jag vilar sen igen så går det över.

Dag 34

När jag går omkring här hemma använder jag inte kryckorna alls längre, däremot har jag stödskon på. Verkligen skönt att med relativ lätthet kunna gå omkring och göra saker. Om jag ska på “utflykt”, som igår när jag tog spårvagnen in till stan och gick på bio och restaurang, tar jag kryckorna med för då behöver jag avlasta foten lite. Bra service på restaurangen där servitrisen fixade fram en drickaback som jag kunde lägga upp foten på!
Hemma är jag inte heller på benen hela tiden, jag tar det fortfarande rätt lugnt och sitter med foten vilande i soffan ganska ofta.

Dag 32

Igår var jag på min arbetsplats och hälsade på, fick skjuts dit och hem. Jag var där hela dagen och så trött jag var sen på kvällen! Mest trött var jag i huvudet men även i foten.

Jag gick inte omkring speciellt mycket och satte då och då upp foten på en stol men på kvällen kändes det ändå att jag gjort lite annat än bara suttit i soffan. Det pulserade och “surrade” i foten och stack till lite ibland men det var det värt, det blir långtråkigt att bara vara hemma. Speciellt en dag som idag när jag har försökt att kompensera gårdagen genom att ta det extra lugnt. Tur att jag har en vacker blombukett att titta på när jag sitter still!

Dag 30

Användbart med ryggsäck



Idag sken nästan solen och då passade jag på att promenera bort till torget (ca 700 m). Skulle gissa att det tog fyra gånger så lång tid som normalt. Jag hade med kryckorna men använde dem bara lite grann.
Nu när jag har börjat gå omkring på foten så händer det då och då att det värker inne i fotbenet. Än så länge är det endast under korta stunder så det kan jag stå ut med. Tycker som sagt att jag knappt har haft några besvär hittills.

Dag 29 (4 veckor)

Detta väder… hade tänkt att gå bort till torget och handla lite idag men det har regnat precis hela dagen. Om man kan gå snabbt och med paraply går det väl an att gå ut men jag går inte så fort ännu och vet inte om jag fixar att gå fram och tillbaka till torget (kanske 2 x 700m?) helt utan kryckor.
Men imorgon ska det bli soligt…..

Dag 27

Igår var jag ute och shoppade!
Sammanlagt kanske jag gick omkring i lite drygt 2,5 timmar i sakta mak i ett inomhusköpcenter. Jag använde kryckorna större delen av tiden och satt med foten i högläge när vi lunchade.
På kvällen blev det ett biobesök. Också då försökte jag sitta med foten lite högt över knät under en del av filmen. Allt kändes bra tills jag gick och la mig. Då var det som om jag hade kört någon hård träning under dagen. Det var inte så farligt med foten (fast visst hade den svullnat upp en hel del) men i både ben, armar och händer kändes det överansträngt och jag hade svårt att somna.
Idag har jag tagit det väldigt lugnt men det känns helt ok att gå “som en vanlig människa” utan kryckor bara det inte blir för långa stunder.

Huden på foten är väldigt torr på de områden som syns mellan bandagelagren så jag håller på och smörjer morgon och kväll.

Dag 24

Jag använder fortfarande stödskon när jag går och står, jag vet egentligen inte om man “ska“ det, jag glömde fråga vid återbesöket. Men det står i de papper jag har fått att efter besöket hos sjukgymnasten “kan man använda vanliga skor som passar foten” så jag tolkar det som att de rekommenderar att man har stödskon fram till dess.
Jag har gått omkring lite utan kryckor idag med. Man kan nog säga att av tiden jag går/står så är 10% utan kryckor och 90% med. Det känns som att det är lagom för tillfället, det börjar liksom spänna och dra i foten om jag stödjer för mycket på den.

Idag får det bli en bild på hur jag packar in foten när jag ska duscha. En gammal hederlig plastpåse t.ex. från Coop plus målartejp runtom så att inget vatten kommer in.

Dag 23

Idag har jag gått omkring utan kryckor!

Japp, plötsligt kändes foten tillräckligt stark för att klara sig på egen hand. En härlig känsla att kunna ställa fram både kaffe och mackor samtidigt på frukostbordet nu när händerna var fria. I rena glädjen började jag sedan gå omkring och småstäda och fixa. Jag går inte riktigt lika fort och lätt som vanligt, jag får ju inte skjuta ifrån med framfoten, men oj vad mycket snabbare allt går utan kryckor.
Efter ett tag kände jag dock att det blev lite påfrestande för foten så resten av dagen tog jag det lugnt.

Dag 22 (3 veckor)

Idag var det dags för suturtagning (= stygnborttagning)!
Jag tog mig hela vägen till Frölunda sjukhus på egen hand, två bussar och en gångsträcka på ca 600 m. Tycker att jag kan stödja på foten så mycket mer nu så förutom en del förrädiska isfläckar var det inga problem. Jag tittade t.o.m. in i ett par butiker innan jag åkte hem. Jag måste nämna att folk är så himla hjälpsamma när man kommer med kryckor. Håller upp dörrar, erbjuder plats etc. Jag kanske inte lämnar tillbaka kryckorna när detta är över!
Själva stygnborttagningen gick bra, det stack till lite kort några gånger bara. Jag tror att det var 8 stygn. Som synes var foten väldigt skrynklig men inte svullen.

Det var ganska spännande att få se sin “nya” fot för första gången. Undrar om det nya mellanrummet mellan stortån och den intill kommer att minska?

Man kan se pilen som ortopeden ritade på foten.

                                       På bilderna är inte stygnen bortplockade ännu.

Foten ser så gammal ut!

När stygnen var tagna lade sköterskan ett nytt förband, skönt att få ett fräscht efter det gamla solkiga. Däremot tvättade hon inte foten, synd. Det nya förbandet ska sitta på tills jag ska till sjukgymnasten om tre veckor.

Jag har ingen bild på foten innan operationen men den såg ut ungefär som den högra på den här bilden.

Dag 20

Idag har jag varit ute på en ganska lång promenad. Det går bra men här och var är det ju isigt så man får gå och titta neråt nästan hela tiden. Jag måste också stanna och vila händerna ibland.
Inomhus har jag tagit några korta steg utan kryckor! Hoppas att det fortsätter att gå lika bra och smärtfritt som hittills.

Dag 19

Min praktiska termosmugg

Idag har jag varit trött, har “träningsvärk” i armar och handleder efter gårdagen. Jag har känt mig rastlös också, det har jag annars inte gjort på sista tiden. Jag har snarare tyckt att det har varit ganska skönt med ett “lyxliv” i soffan med tv, dator, böcker m.m. Jaja, detta går väl också över.



Dag 18

För inte så många dagar sedan undrade jag om läkningen går framåt men det gör den så klart. Idag har jag t.o.m. gått i affärer! Bara under någon timma men ändå. Eftersom jag kan belasta vänsterfoten mer nu så orkar jag gå omkring mer. Jag blir osäker utomhus för det är fortfarande rätt isigt men inne i butikerna går det bra. Jobbigast är det för händerna, jag fick jätteont efter ett tag. Man är inte precis van vid sådan påfrestelse på dem som det innebär att hoppa på kryckor. Tur att det är vinter så att man kan ha på sig tjocka handskar utan att det verkar konstig men trots det gör det ont.

Dag 17

Första gången jag hade ont i fötterna p.g.a. hallux valgus var jag ca 25 år och inte förrän nu, mer än 25 år senare har jag gjort något åt det. Jag har inte tyckt att det har varit värt det tidigare, oftast har jag kunnat gå omkring utan större besvär men har varit noga vid skoinköp. Det har varit ganska många snygga skor genom åren som jag har fått avstå från.
Under de senaste 3-4 åren har jag fått mer och mer problem med fötterna: ännu svårare att hitta rätt slags skor, värk i anklar och underben ibland eftersom man får fel belastning när man inte har tillräckligt stöd av stortån. Dessutom var stortårna på väg att lägga sig ovanpå tån brevid. Jag har ingen bild av foten före operation (har tagit kort men de verkar ha försvunnit) men den såg ut ungefär som högerfoten som jag förhoppningsvis kommer att operera vid ett senare tillfälle.

Jag tänkte som så att det här kommer bara att bli värre och värre, lika bra att operera nu så kanske man kan skutta omkring på klippor även som 80-åring : )

Dag 16 Hallux valgus

Jag har googlat lite och jämfört med mitt sjukintyg och tror att det är detta som är gjort på min fot.

(kallas "offset v-osteotomi")

                              Bild från:  http://www.footdoc.ca/Website%20Bunion%20(Surgery).htm

Stödskon ska jag använda när jag går/står “åtminstone fram till besök hos sköterska för stygntagning och omläggning”. Den tiden har jag 3 veckor efter operationsdagen, 25/1. Förbandet ska också sitta på fram till dess.

Det är också inbokat ett besök hos sjukgymnast 6 veckor efter op. Efter det ska man tydligen börja använda “hela foten” när man går. Nu ska jag nämligen undvika att använda främre delen för avstamp, jag får alltså sätta ner hela foten när jag går men ska sätta ner/lyfta den rakt upp så att inte främre delen belastas för mycket.

Dag 14 och 15 (2 veckor)

Dag 15

Går det att dammsuga när man är beroende av två kryckor?



Jajamensan, men det tar tid (som jag ju har i överflöd). Jag satt på en pall och dammsög runt om så långt jag nådde, sen upp på kryckorna och flytta fram pallen ett par meter o.s.v. Förra veckan fick jag hjälp med städningen men det är ju kul att “kunna själv” också. Fast bökigt var det så det fick räcka med hall och sovrum.
Eftersom det har varit plusgrader ett par dagar så har snö och is smält undan på gatorna utanför huset. När jag fick sällskap idag och solen sken så “premiärpromenerade” jag. Inte långt, kanske 300 m men ändå. Gick bra men långsamt.

Dag 14

Ingen vacker syn precis!

Tror jag ska beställa pedikyr när detta är över!

Idag “tjuvkikade” jag lite under förbandet. Det är flera lager som är hårt lindade så jag kom bara åt att se en liten bit vid tårna. Man ser att foten är svullen och “svampig” även om jag inte känner av det. Sen såg det lite svagt grönaktigt ut också. Rester av blåmärken? Detta syns inte så bra på fotot. Men det syns att tårna behöver smörjas in, gör detta varje dag (och tvättar med tvättlapp först, så klart).



Dag 13

Inte så lockande...



Hmmm… vet inte om det händer så mycket v.d.g. läkningen, tycker att det är svårt att märka någon skillnad från dag till dag. Jag antar att det sker så långsamt att man knappt märker det, det är väl också därför man är sjukskriven så länge. Men det är i alla fall mycket lättare att hantera det här med kryckor jämfört med den första tiden och så sätter jag i foten mer när jag går än vad jag gjorde i början. Det händer att det värker korta stunder, i någon tå eller på undersidan av foten, men det är inte ofta.

Jag kan inte påstå att jag lider av att inte vara ute så mycket. Lusten går över ganska snabbt när jag tittar ut, räcker gott att sitta en stund på balkongen. Riktigt trist väder med is och slask, lite regn och blåst. Väglaget gör tydligen också att jag har fått många nya “kryckkompisar” de senaste dagarna! Så nä, ut går jag inte.

Dag 12

(Lånad bild. Vet inte exakt vad som är gjort på min fot mer än att ngt är uppbrutet och sedan ihopsatt med en skruv plus att en del av "knölen" är bortmejslad )

Inget speciellt att “rapportera”.

Man kan läsa lite här och där på nätet om Halluxvalgusoperationer och det finns olika sätt att operera beroende på problem. Det verkar också vara väldigt varierad efterbehandling och sjukskrivningstid. En del blir t.ex. gipsade, andra får lämna sjukhuset utan kryckor. Konvalescenstiden beror dels på typ av operation och ev. komplikationer (som lär vara ganska vanligt), dels på yrke, om man har ett “sittande” yrke blir tiden så klart kortare. Själv blev jag ju sjukskriven i 10 veckor, är lärare.

Dag 11

Idag har jag varit ute i “den stora världen“! Tog en socka strl 46 el liknande på foten + skon och blev sen hämtad vid porten av vänner med bil för ett lunchbesök på restaurang så det var inga långa sträckor jag behövde gå bland is och snö. Väl inomhus upptäckte jag att det kan vara nog så halt där med: kryckorna höll på att glida iväg ett par gånger på det hala sten(?)golvet. Skönt att komma ut lite.

Dag 10 Hallux valgus

Stödskon och dess något smidigare partner



Idag på fm gick/stod jag ganska mycket under någon timma och tyckte att “oj, jag kan ju nästan sätta ner foten som vanligt”, det gick jättebra. Då. Någon timma senare så värkte det en hel del i foten så då blev det soffan igen! Men då vet jag ju lite var gränsen går nu, tidigare har jag knappt känt någonting. Det värkte en del även på kvällen så det blev en Alvedon när jag gick och la mig.

Specialskon som man ska ha på sig när man går och står har en ganska kraftig sula. Har man då inte en sko på andra foten också så blir det ju världens snedbelastning. Märkte detta redan efter nån dag så därför har jag sedan dess en sko även på den icke-opererade foten.

Dag 9



Praktiska pallar

Ingen värk i morse!
Det har snöat en hel del i natt… och under snön ligger det ett islager - inget bra underlag för en kryckperson! Dröjer nog innan jag känner att jag vill ut och ta en liten promenad. Det mesta jag behöver har jag ju redan hemma och annars får folk köpa med sig när de kommer och hälsar på. Jag sätter mig på balkongen en kort stund då och då när jag känner att jag vill ha uteluft.

Det här livet underlättas tack vare vissa möbler jag har: pallarna var en bra investering (39 kr på Ikea tror jag), framförallt när jag duschar men också att sitta på när jag borstar tänderna etc.

Mina små lätta soffbord kan jag fösa fram och tillbaka så att det är enkelt att komma i och ur soffan. Soffa med divandel är inte heller dumt!

Dag 8 Hallux valgus

Mina två bästa vänner just nu (med nerfälld resp uppfälld isbrodd) 



Vaknade och hade ont! En värk på undersidan av foten vid “tåfästet” (inte under stortån utan under småtårna) som malde på och var obehaglig. Undrar varför? Det är ju inte vid såret det värker. I alla fall så ville jag vänta lite med värktablett för att se om det släppte och det gjorde det efter någon timma.
Igår gick jag omkring en hel del, kanske överbelastade foten? Går bara inomhus förstås, vågar mig inte ut ännu (trots isbroddar på kryckorna) och har ingen större lust heller. Har tagit det lite lugnare idag = suttit i soffan hela dan i stort sett. Korsord, tv, dator, broderat....... fikat!.......tv, dator etc etc. Långtråkigt

Dag 7 hallux valgus

En sån här sko ska jag använda när jag går och står.



I morse vaknade jag faktiskt med värk i foten. Men inte vid själva operationsstället precis utan det värkte liksom på undersidan av alla tår utom stortån! Det gick dock över efter en stund så jag har inte brytt mig om att ta ngt smärtstillande idag.
Annars är det inte något nytt att rapportera direkt. Nu när alla jobbar blir det väl färre fika-besök som lyser upp tillvaron för en sjukling. MEN: jag var på utflykt ner till postboxen idag, fyra våningar ner och upp med hissen! Vädret lockar ju inte till utevistelse, tur när man ändå inte kan ge sig ut på några strapatser.

Dag 6 hallux valgus

En bild på den bandagerade foten.
Hej och hå, nu börjar jag känna mig alltmer rastlös, hur ska jag fixa 10 veckor?
Sätter ner foten mer nu när jag går men vågar inte belasta den speciellt mycket. Man ska belasta till “smärtgräns” och någon gång har jag känt att det har gjort ont inne i fotbenen. Och ibland sticker det till lite i nån tå men det går över snabbt. Man måste tänka på hur man står och sitter så att det inte blir snedbelastning på någon annan kroppsdel när man inte kan sätta ner foten som vanligt.
Men: jag har legat på mattan och gjort situps, har även gjort armhävningar fast då stående på knäna så klart. Ibland när jag sitter så kör jag diverse benträningsgrejer också, gör som stora cirklar i luften, kan inte vara nyttigt att sitta still så mycket!

Operation av hallux valgus - äntligen gjort

De första inläggen här består av mina "dagboksanteckningar" som jag gjorde innan jag bestämde mig för att göra en blogg om detta.

Dag 1     4/1
Operationsdagen! Äntligen, har fått tiden flyttad flera gånger så jag har haft gott om tid att förbereda mig.
Började dagen med ännu en “dubbeldusch” (tog två sådana kvällen innan). Var på fastande mage sedan midnatt men fick dricka kaffe eller liknande fram till 8:00.

Hade tid 10, fick vänta i receptionen till kvart över och sen in till dagavdelningen, fick sitta i ett litet utrymme med en sköterska som kollade sånt som allergier etc. och så fick jag ett sånt där plastband runt handen.
Sen fick jag byta till sjukhusrock och strumpor och kunde låsa in mina saker i ett klädskåp.
Efter det blev jag hänvisad en säng/brits i det öppna rummet som var tomt på patienter. Det fanns tygförhängen att dra för runt sängarna men gjordes inte förrän senare när vi var flera på rummet.
Sen låg jag där och väntade……läste en tidning,väntade, var nervös. Fick ca 6-7 tabletter vid 11.30. Lugnande, smärtstillande (morfin) samt nåt mot illamående.Fick också ett dropp i armen.
Sen fick jag vänta o vänta…
Den trevliga ortopeden kom förbi och informerade lite samt ritade en pil på foten.
Senare kom också narkosläkaren och hälsade och informerade, också trevlig. Över huvud taget tycker jag att bemötandet på Frölunda specialistsjukhus var superbra och att läkare och sköterskor tog sig tid att förklara saker.
Ca 12.45 blev jag rullad till hissen o ner på op-plan 4. Var en narkossköterska där som tog hand om mig (hon skulle också visa sig vara en pärla). Fick lite “snurr” i droppet efter en stund och sen satte narkosläkaren några bedövningssprutor runt ankeln. Hon hade sagt att folk sa att det kändes som jordgetingstick men det var inte farligt alls, sved till lite bara. En baggis. Fick vänta där i “förrummet” rätt länge, narkossköterskan var med hela tiden.
Sen blev jag inrullad på opsalen, var 2 andra sköterskor där. Fick flytta över till en annan bår, fick varmt täcke runt mig (vilken service!) och lägga ut vä arm på en platta, hö arm fick blodtrycksmanschett. Det togs automatiskt var 5:e minut. Hade också en klämma runt ett finger som mätte syrsättningen. Några ggr under op fick jag syrgas tror jag, fick i alla fall nåt vid näsborrarna. Nåväl, innan ortopeden kom hade sköterskan satt en slags manschett runt benet också för att blockera blodet och foten fick ligga som i ett litet gummiställ. Var ganska nervös eftersom jag hela tiden kände min fot. Men de sa att det gör man, man känner beröring men inte smärta och så nöp ngn lite runt foten för att bevisa detta. Jag fick blev erbjuden hörlurar o antingen cd eller radio, hade p3 på låg volym.
OP satte igång 13.30. Kände beröring men inte smärta. Fick lite extra snurr i droppet då och då eftersom narkossköterskan märkte på blodtrycket när jag blev nervös. Hörde när det sågades och mejslades men det var inte obehagligt. Det var ett skynke framför fötterna så jag såg ju inte vad de gjorde och det hade jag ingen lust till heller.
Så småningom blev jag lugnare och pratade med narkossköterskan om allt möjligt …kommer inte riktigt ihåg vad. Hon höll mig i handen,vilket kändes lugnande o bra. Var alltså ganska lugn efter kanske halva tiden, var lite dåsig emellanåt. Klart 14.20, tog 50 min och behövdes inte göras det där extra ifall rotationen inte hade gått tillbaka som ortopeden hade nämnt.
Rullades ner på dagrummet, fick mackor och kaffe och skulle ligga still i 2 timmar. En röntgen gjordes för att kolla att allt var ok. Sen provades en specialsko ut plus kryckor. Kryckor med isbroddar! Både narkosläkaren och ortopeden kom förbi för att kolla läget samt informera. Bl.a om att bedövningen nog skulle sluta verka framåt 19-tiden. Blir sjukskriven 10 (!) veckor. Lämnade avd ca 17 med smärtstillande medicin för ett par dagar. (2 st Pamol var 6:e timma samt Oxycontin var 12:e.) Tog de första vid 18.30, hade inte känt nåt då men ville ta i god tid eftersom jag oroade mig för smärtan.
Tack och lov kom den aldrig.

Dag 2      5/1
Var vaken flera gånger under natten, kanske pga oro för jag hade i alla fall inte ett dugg ont.
Man känner sig klumpig med kryckor, allt blir extra besvärligt, går ju inte att bära nåt i händerna och så känner jag mig lite ostadig (ovana eller morfinet?). Tur att man är hyfsat i form och inte väger så mycket, skulle vara så mycket jobbigare om man var överviktig t.e.x.
Blev uppringd av en sköterska från Frölunda som undrade om det smärtstillande fungerade bra. Och det gör det ju. Kände mig lite dåsig o go emellanåt men var ändå uppe till midnatt.

Dag 3       6/1
Hade satt alarmet på 03.00 för att ta tabletterna (pamol + oxyc) men vaknade innan det ringde, vid 2, och då tog jag dem. Inget ont. Sov till 10.30.
Tog pamol halv tolv (då hade jag väntat 3 tim extra) för då tyckte jag att det började sticka lite i såret annars lugnt o smärtfritt.
Allt känns ok….beror det på morfinet?????
Skulle fyllt på med sista oxycontintabletten halv 3 på dagen men gjorde inte det, vill “dra ut” på det så länge det går och nu 19:45 känner jag fortfarande inget speciellt. Det har också gått över 8 tim sen senaste Pamolet.
Senare:
23:30 tog jag de sista 2 Pamoltabl. och sista oxycontinet. Fortfarande inte ont men vill inte riskera att vakna mitt i natten med smärtor. (Klarade mig alltså utan Pamol i 12 och utan Oxycontin i 21 timmar utan att känna nåt).

Dag 4       7/1
Fortfarande smärtfritt, tack och lov. Sovit bra, bara vaknat till kort en stund. Går nu över till Tradil , tar den första 9.30, man ska helst hålla sig till 2 om dygnet (högst 3), ev, kombinerat med Alvedon.
Duschar sittandes på en pall och med den plastinpackade foten på en annan pall som står utanför duschutrymmet. Funkar bra.
Ser på tv, surfar….. Sitter då med foten i högläge. Vågar sätta ner foten lite grann när jag går, gör inte ont. Klarar mig alltså utan tillägg av Alvedon.
Tar en Tradil 21.30.

Dag 5      8/1
Sov bra hela natten. Kan nu sätta ner foten lite mer när jag går och står, känns som om den “klarar” det. Det har ju inte gjort ont på hela tiden men jag har ändå varit försiktig. Tänker på att sätta ner hela foten som ortopeden sa så att man inte bara använder hälen eller utsidan av foten.
Använder skinnhandskar när jag hoppar på kryckorna för det gör ont i händerna trots att jag inte går så mycket. Har också lite ont plus ett blåmärke på insidan av höger handled vilket jag antar är för att jag liksom lutar hela min tyngd där mot kryckan rätt ofta när jag står och fixar med nåt.

Man kan ju inte bära något i händerna när man går med kryckor, så här löser jag det (kanske ska berätta att jag bor själv förresten):
Jag bär saker mellan köket och soffan i en kasse som jag har över axeln. Ska jag bara ha t.ex. mobilen med mig till ett annat rum så kör jag ner den i byxlinningen. Mjukbyxorna (som jag hasar omkring i) borde haft fickor, det hade underlättat lite.
I köket (som är litet) kan jag flytta sakerna från diskbänken till arbetsbänken, sen hoppa fram ett steg med kryckorna, sträcka mig efter sakerna och flytta fram dem till köksbordet. Tar lite tid men det har jag ju gott om.
Vid fönstret i köket har jag en sån där högre köksstol, skönt att sätta sig ner där o vila ibland när jag fixar kaffe eller värmer mat. Jag blir fort trött i högerbenet av att stå. Jag är glad över att jag har förberett så mycket, att det finns massa mat i frysen t.ex. En termosmugg som jag köpte innan operationen har jag också en himla nytta av. Häller kaffet i den och sen kan jag ha den i min lilla kasse när jag hoppar in till soffan. Tyvärr är den inte helt tät (Biltema!) så första gången rann det ut kaffe på mattan eftersom jag slängde omkring med kassen.
Börjar känna mig otålig och längtar efter att röra hela kroppen och att kunna ta i lite. Och då är jag ju ingen motionsfantast precis!